Jag vet inte riktigt när, var eller hur bloggandet blev ett måste. Jag stängde min gamla blogg och förlorade ca 200 unika läsare men jag fann mig själv. Jag använde bloggen som ett bollplank och ett ställe där jag kunde få utlopp på mina aggressioner. Jag har varit arg, besviken och ledsen sedan 2008. Inte för min skull, inte en enda sekund. För Linus skull.

Jag är inte längre "hon med bloggen" och det är så j ä v l a s k ö n t !