Imorgon har jag tagit ledigt från jobbet ett par timmar eftersom att jag ska infinna mig hos Familjerätten. Jag är inte speciellt taggad, glad, orolig eller ledsen. Jag är ingenting. Jag känner mig tom och ensam i det hela och just nu har jag ingen lust att ens prata om Jonas. Jag har hela tiden förstått att han skulle komma tillbaka men jag både hoppades och trodde att det skulle ta längre tid. Nog för att jag hela tiden haft i balhuvudet att Linus en vacker dag skulle börja vara hos sin bio pappa så gör det nu så förbannat ont att mitt hjärta blöder.